Barnen har åkt hem till sin far för flera timmar sedan. Fullt ös hela helgen, dottern hade kompis här med övernattning och hela paketet. Jag har tillbringat senare delen av kvällen för mig själv, vilket har varit ganska behagligt. Om man kan kalla det att vara för sig själv. Jag har snarare varit social på nätet och per telefon. Det är synd och skam att de där som är allra bäst bor så förbannat långt bort eller har andra saker som gör att man inte bara kan svänga förbi när man känner för det. Men allting har sin tid. Finner dock ingen tröst i de orden, inte. Pratade med en kille en dag för ett tag sedan, allmänt och lite lätt om tillvaron och så vidare. Han tyckte att tre år, de senaste tre åren, hade gått så väldigt snabbt. Jag kan inte förstå det. Jag tycker att en vecka går oändligt långsamt.
Laptopen i sängen, tänkte kolla på lite film och ha det som ursäkt för att slippa sova. Aldrig testat förut. Känns rätt ok faktiskt, i brist på andra trevligheter. Hunden räknas inte som trevligheter, trots att han också ligger i sängen. Jag vill ha en stor platt-TV i sovrummet, okej? Har en tavla med schyssta dinosaurier som kretsar runt en glassbil på det stället där jag kan tänka mig att ha TV:n. Betraktar det som uppvärmning och siktar på en dylik apparat i nästa liv, när jag kanske har råd med en sådan.
