Nu stryker vinden genom trädens höga kronor

I måndags gick det inte att sova. Åtminstone gick det inte att somna i tid. Internet-konverserade med min syster, och det ballade ur. Slutade med att jag ringde henne vid halv tolv på natten, och vi skrattade så infernaliskt att ingen av oss kunde säga ett ord på en lång stund. När samtalet (eller vad man skall kalla det) var över, låg jag ensam i sängen och fnissade i en trekvart innan jag kunde sluta. Förlösande.

Fick dieselvärmaren på bilen lagad, som en fin överraskning och kanske lite för auld lang syne. Egentligen skulle det fixas med några ventiler vid motorn bara, men ta-daa! Dieselvärmaren funkar! Blev så glad att jag nästan lipade. Har jag använt den ännu? Kommer jag, efter fem-sex år utan fungerande värmare, ihåg hur timern fungerar? Näpp. Näpp näpp näpp. Nästa projekt.

Jobbhelg. Andra jobbhelgen på tre veckor, jo jag tackarrr. Lägger förvisso schemat själv, men ibland går det inte så bra ändå. Det här med att tid går långsamt är för mig ett välbekant fenomen. Men tid går nog sällan så långsamt som när klockan är halv tre på fredag eftermiddag och man inte slutar förrän halv tio, och dessutom skall ut på en hög med hembesök under arbetspasset. TVI för helgjobb! 

För övrigt har jag snöat in på Freddie Wadling.